Omkring klockan 10.30 den 23 oktober 2011 helgonförklarade Hans Helighet Benedikt XVI på Sankt Petersplatsen grundaren för det numera världsvida brödraskapet (som är öppet för alla, oavsett kön och samfundstillhörighet) som vill ära den Helige Josef genom förbön för de döende och själarna i Skärselden.
Den Helige Luigi Guanella (1842-1915) grundade denna förbönsrörelse i Rom år 1913 och flera av påvarna skrev in sig i brödraskapet som fortfarande har sitt huvudsäte i den av honom byggda basilikan San Giuseppe al Trionfale (invigd 19 mars 1912) nära Vatikanen.
Sedan den 18 maj 2001 har Josefsbrödraskapet även ett lokalt säte i vårt land, hos Gråbröderna i Jönköping.
F.d. kustod i Sankt Franciskusbasilikan i Assisi och Sacro Convento (”Heliga Klostret” vid basilikan, Gråbrödernas moderkloster)
Pater Giulio var i ett flertal år även Pater Joseph Maria Nilssons överordnad och skickade denne till Jönköping år 1993. Både andligt och ekonomiskt gav han stort stöd åt Gråbröderna i Jönköping.
Den framlidne kustoden avlade sina första löften den 8 september 1947, sina eviga löften den 8 juni 1952 och prästvigdes den 4 april 1954. Under många år har han troget tjänat Kyrkan och Gråbrödernas Orden som provinsialminister, kustod och guardian.
Pater Giulio återvände till den Himmelske Fadern den 12 december i Helige Giuseppe av Copertinos kloster i Osimo.
Begravningsmässan äger rum kl. 15.00 den 14 december 2011.
Reseledare: Pater Rafael Miler OFMConv och Pater Joseph Maria Nilsson OFMConv
Sankt Franciskus Kloster, Jönköping
19, lördag: 21:55 avfärd med flyg från Skavsta. Övernattning i Częstochowa.
20, söndag: Mässa i Sanktuariet i Częstochowa, Polens ”andliga hjärta”! Troligen firar vi Mässa tillsammans med övriga pilgrimer.
Besök i det Marianska Sanktuariet i Piekary Śląskie. Guds Moder vördas här som Moder av kärleken och rättvisan. Övernattning i Svatý Hostýn, Tjeckien, som är ett sanktuarium.
21, måndag: Besök i Velehrad, ett av de främsta sanktuarierna i Tjeckien. Vi besöker Gråbrödernas klosterkyrka och katedralen i Brno, Tjeckien, samt Gråbrödernas klosterkyrka i Jihlava. Övernattning i Prag.
Den Franciskanska Sekularorden OFS (Ordo Franciscanus Saecularis) hör till den franciskanska ordensfamiljen, som först och främst består av den s.k. första orden, dvs. bröderna:
- OFMConv (Conventualfranciskaner eller Gråbröder),
- OFM (Observanter eller Franciskaner),
- OFMCap (Capuciner) samt
- TOR (Tredje Reguljära Orden)
och den s.k. andra orden som består av olika grenar av Clarissor.
Sekularorden kallades tidigare Franciskus Tredje Orden och grundades och inspirerades direkt av den Helige Franciskus. Den första bevarade regeln är från år 1289.
De tre franciskanska ordnarna var några av dåtidens olika botgörargrupper. Men begreppet bot menade Franciskus omvändelse.
Sekularordens syfte är att samla alla som önskar följa Kristus i Franciskus anda och efterföljd i en gemenskap, eller uttryckt med Franciskus egna ord, i en fraternitet/brödraskap.
Genom inträdet i en sådan fraternitet förpliktar man sig till en enkel livsstil. Medlemmarna ska leva sina liv i världen, i Kyrkans gemenskap och verka för att utbreda den kristna tron.
Årtalen 1894-1941 skulle kunna stå på gravstenen för den polske conventualfranciskanen (gråbrodern) Maximilian Maria, eller Rajmund Kolbe, som var hans namn vid inträdet i orden vid 17 års ålder. Men han fick aldrig vare sig en grav eller gravsten då hans jordiska kvarlevor kremerades i Auschwitz dagen efter att ha blivit dödad genom en giftinjektion i en hungerbunker, på vigilien till firandet av Marias upptagning i himmelen, den 14 augusti.
När vi besöker kyrkogårdar och ser alla årtal undrar man ibland vad som gömmer sig i det lilla strecket mellan födelse- och dödsår. Hur har den personen fyllt denna tid? Vår medbroder, Maximilian Maria, fick endast 47 år på sig att förbereda sig inför evigheten, men det gjorde han så väl och medvetet att den universella Kyrkan än idag minns honom och tackar Gud för hans liv och gärning.
Känd är visionen Maximilian fick vid tiden för sin första kommunion år 1906, en händelse som skulle prägla hela hans liv. Guds Moder visade honom två segerkransar, en vit för livslång jungfrulighet och kyskhet och en röd för martyriet. Maria frågade honom vilken av de båda han valde. Kolbe svarade att han ville ha båda kronorna.
Förtroendet för Guds Moder skulle bli en ledtråd i Maximilians liv. ”Att leva, verka och dö för Immaculata, den Obefläckade Jungfrun”, var Maximilian Marias motto som hans medbröder i orden var mycket bekanta med. Den kvinna som Gud själv haft ett så oändligt förtroende för att han anförtrodde henne uppdraget att föda sin enfödde Son, vilken i sin tur anförtrodde de sina i hennes vård och till hennes ledning, blev drivkraften för Maximilian, sin dåliga hälsa till trots, att år 1927 grunda det hittills största franciskanklostret i världen: Niepokalanow (den Obefläckade Jungfruns stad) utanför Warszawa. Tio år tidigare, den 16 oktober 1917, hade Kolbe, tillsammans med sex medbröder i conventualfranciskanernas seminarium i Rom, grundat den numera världsvida andliga rörelsen Militia Immaculatae (Marie härskara). Mariastaden är ett enormt kloster med sina 140 bröder som än idag har uppgiften att sprida Evangeliet genom mariansk press. Grundandet av ett liknande kloster gjordes även i Japan. Kolbes marianska andlighet präglades av insikten om Marias universella roll som Förmedlaren av all nåd.
Jag har lovat er för länge sedan att svara på brevet, men det blev ingenting. Vad ska man göra, när man på första plats sätter omsorgen om de icke-kristna och sedan tänker på dem som redan älskar Immaculata?
Jag tvivlar inte på att ni älskar henne, annars skulle ni inte komma till Niepokalanów.
Så främst av allt, må Immaculata belöna er för er hängivenhet, som ni visar i brevet. Det som gläder mig mest är att det ljuvliga namnet Immaculata upprepades så ofta i brevet och att många bland er uttryckte mer eller mindre på rätt sätt det som är MI-s mål.
Jag vill även skicka mina önskningar inför Immaculata högtiden, jul och nyår, då festerna närmar sig.
Vad är mina önskningar för er?
Mina kära, ni kommer att erfara även i detta livet att helighet, all iver, all missions framgång går inte ut på en stor vishet, stor skicklighet, talanger, inte heller böners eller botgörings kvantitet utan på den heliga lydnadens fullkomlighet. Varför? Därför att genom den heliga lydnaden visar sig den Guds vilja, Immaculatas vilja; genom den heliga lydnaden blir vi verkliga verktyg i Immaculatas hand, vilket MI kräver. Genom den heliga lydnaden sluter vår vilja sig samman med hennes vilja, såsom hennes vilja är sammansluten med Guds vilja. Genom den heliga Lydnaden blir vi noggrant, matematiskt, oändligt fullkomliga i handlande, oändligt mäktiga och visa, och goda, eftersom Guds vilja är oändligt vis, god och mäktig. Vilken människans upphöjelse – oändlig! Vad har då för betydelse dessa applåderade genier. Inget konstigt att vi gör mest och bäst när vi agerar enligt den heliga Lydnaden. Då agerar vi också mest heligt.
Mina Kära Barn, jag önskar Er detta av hela mitt hjärta, eftersom allt annat är så mycket värt enligt vad det överensstämmer med Immaculatas vilja, dvs med Guds allraheligaste vilja.
Varför skriver jag då om Guds och Immaculatas vilja, inte enbart om Guds vilja? Mina Kära, Herren Gud är oändligt barmhärtig, men också oändligt rättvis. Han skapade Immaculata för att ge henne enbart barmhärtighetens kungarike. Vi har anförtrott oss till Immaculata inte för att tukta den rättfärdige, utan för att frälsa syndares själar, vi är alltså verktyg för Gud barmhärtighet.
Jag avslutar, för det finns så mycket att göra.
Vi tänker nu seriöst på att trycka kalendrar, men man måste förmodligen betala även för papper – det är en fråga (vem vet hur det ska bli med posten?).
Ber om bön
br. Maximilian Maria Kolbe
till p. Justyn: tack så mycket för nämnandet om röd palm.
(P. Justyn, rektor i den Mindre Seminarium i Niepokalanow, anspelade i sina lyckönskningar på namnsdagen om en möjlighet av Maximilians martyrskap för tron i Japan)
Det passar sig inte att avfärda ett så stort lyckönskande brev med ett postskriptum, men vad ska man göra när det sitter fyra studenter bakom väggen, för att hjälpa oss och som önskar höra om Gud och vår tro; en hedning sysslar med att gräva upp en brunn där ute, han som hämtade hit dem. Han är ledare av en del ungdomar och har förvandlats från Saul, religionens fiende, till Paulus – han pluggar katekes med stor iver och sprider hängivet MI-tidningar. Och de som han hämtade för att hjälpa oss, de kanske ska be om det heliga dopet med tiden...!
Er Br. Maximilian Maria Kolbe MI
Några ord till
Ni, som gömde era namn och skrev ner på lappar era tankar, känslor och önskningar och skickade förböner, till er vill jag meddela att 1) övertygelsen om att ert skrivande är obehagligt är inte sant... 2) Jag fruktar också att lida, och i synnerhet frukar jag förödmjukelser, men jag får tröst i att Herrren Jesus inte ville känna något annat i Getsemane Örtagård. Nåden kommer när det behövs. 3) Det är ett väldigt bra talesätt: ”en liten suck under arbetet - den bästa bönen”, det är väldigt praktiskt, för att det binder oss ännu starkare med Immaculata som verktyg i Mästarinnans hand, och genom det får vi nåden av förståndets upplysning (för att lära känna Hennes Vilja) och viljans förstärkning (för att uppfylla den). Vi är nämligen verktygen, men inte fysiskt tvungna, som en pensel i målarens hand, utan styrda genom förnuft och vilja. - Om vi låter oss bli ledda. Även om mirakel behövs, blir det inte svårt för oss att få dem. Ni vet redan mycket väl om allt detta, eftersom Immaculata lär er genom inre inspiration, ingivelse och alla slags händelser, och i synnerhet genom den heliga LYDNADEN. Jag avslutar. Men be (dessa skottböner, även om det vore bara Namnet ”Maria”) och lida (i synnerhet genom att uthärda det som Hon värdigas sända i vårt själsliv eller i yttre händelser), och gläd er – som ni förresten gör – och arbeta och vila, och allt, allt, som har med er att göra, offra enligt dessa intentioner, som behagar Immaculata, dvs ge Henne, var hennes egendom och stå till hennes förfogande, eftersom vi obegränsat har anförtrott och vigt oss till henne, så att vi inte längre har rätt till varken tankar, gärningar eller ord. Må hon helt och fullt råda över oss. Må hon värdigas att frånse från vår vilja. Om vi i någonting vill bryta oss loss från hennes obefläckade hand, må hon då tvinga oss, även om de skulle göra mycket ont, om vi protesterade och vägrade, och bad, må hon ändå inte se till det, utan tvinga oss med kraft och makt och sluta oss då ännu starkare till sitt Obefläckade Hjärta.
Ett litet tilllägg
Brevet med 130 dollar har kommit. Mässorna har redan firats – till Immaculatas ära! Varför ”fattigdom”? För att de inte ville ge oss papper på kredit, förrän vi betalar skulden i företaget (omkring 100 yen), och Pater Metodys biljett kostade så mycket; därför ”fattigdom”. Ännu mer: när jag skickade telegrammet hade månadspengarna ännu inte kommit och jag var rädd, men de kom sedan med en liten försening. Om vi skulle få en stor italiensk-polsk ordbok? Jag bifogar en urklipp från en japansk tidning (berättelse i bilder) Tack för Herr Fajans för pappersklämman. Och det vore allt. Jag har fått br. Zygmunts visitkort och... blev förvånad för att jag inte kommer ihåg att jag tillåtit att tillverka visitkortet, fast pressad, jag vägrade. Jag förstår inte då, hur kunde han ha dem?!... Vi tänker att bygga något, så att vi kan skriva i december upplaga om att vi tar emot till internatet och noviatiatet, både för prästkandidater och bröder, men Immaculata styr själv, och när hon vill och hur hon vill. Vi har fortfarande en skuld på 300 yen. Allt till Immaculatas ära!